Jag känner mig så jäkla splittrad och trött. Att det ska vara så svårt att få saker och ting att gå ihop, så de funkar bra för alla. Nej det är antingen eller. Det är ingen som tar hänsyn, utan man kör bara sitt eget race.

 

Jag vill känna att jag har en fast punkt, så man slipper allt velande fram och tillbaka. Ska vi vara här eller där, ska vi göra si eller så. Man får aldrig slappna av, ta det lugnt eller njuta av vad vi har. Alltid är det någon som kör på sitt race och som samtidigt förväntar sig att resten följer efter. När man blickar framåt i tiden så brukar man kunna föreställa sig hur saker och ting kommer att se ut. Ibland ser jag ser mig som en marionettdocka, medans resten håller i trådarna.

 

Jag  kan bli så jäkla förbannad på folk när dem förväntar sig att jag ska vara på ett visst sätt. Passa up och alltid finnas till hands.  Men när de gäller andra saker så ska jag bara hålla käften, då har jag plötligt ingenting med saker och ting att göra längre. Yttrar man sig så blir det ett jäkla liv. Men jag tycker att jag lever lika mycket i det här livet som alla andra. Det är ingen lätt uppgift att vara den "tredje parten".  Jag tror i och för sig inte att folk för avsikt gör det så här, men i och med att ämnet ibland är väldigt känsligt så blir det nog så automatiskt.

 

Jag älskar Crille mer än allt annat och vi måste försöka hitta en balans i livet för att vi ska kunna leva det tillsammans och få en bra familj!